Bahrman

Som ni märker har jag inte varit särskilt aktiv på sista tiden. Mycket för kommentarerna slutade flöda in, både från folk jag haft kontakt med under en längre tid och randoms, sedan 3 månader tillbaka, så man tappar lätt suget. Sedan har det varit en tung höst, och framförallt ett tungt år. Nu nästa år blir jag 22. När jag är 25 har jag lovat att all form av internet aktivitet jag sysslar med (med exkludering av möjligen Facebook) ska bli borttagen. Jag kommer börja med bloggen.

Men jag är inte dum, för jag har hört från många som tagit bort sina bloggar och saknar att läsa om sina innersta tankar man haft från förut, och jag har känt så av att bara kolla igenom gamla bilder som flashast fram på Bilddagboken (vägrar kalla det Dayviews). Så med detta inlägg, så är det början på slutet (jag skulle inte våga säga sista inlägget någonsin för man vet aldrig om jag ändrar mig), men i teorin så ska jag spara och föra över dom inlägg av värde för mig själv på ett Word dokument eller liknande, och sedan radera bloggen. We had a good run, du och jag från 2007-2012. Många historier, båda nyktra som fulla, många glada och likaså ledsna stunder, många galna drömmar och samtidigt förbjudna sexfantasier som dykt upp i mitt huvud.

Jag har fått lära mig att släppa taget det här året. Först var det om mina föräldrar som en enighet, sedan huset jag bott i över 11 år, sedan många vänner som antingen brytit kontakten med mig eller jag som brytit med dom. Jag har förhoppningsvis lagt Enköping bakom mig, även om praktiken kommer dra mig dit. 2011 kommer bli ihågkommet så året då allt gick åt helvete, så jag hoppas att 2012 inte kommer ihågkommet som året då världen gick under. Haha. Älskar att driva om det där. Vad jag förundras över är att jag fortfarande har besökare här. Varför? Och vilka är ni? Eller kommer jag aldrig få reda på det?

Detta ska nu ännu av mina nyårslöften:
- Komma i bättre form.
- Bli bättre på hushållssysslor som disk, dammsugande och tvätt samt hygien.
- Sluta terra mamma om att hon är dålig på att svara i telefon.
- Avsluta och spara bloggen.

Sedan finns som en liten notis som inte är officiell: Get laid more....

Nu har jag fått reda på att jag är godkänd i Engelska grammatiken också, vilket är väldigt lättande. Det som ligger kvar på listan är Historia B bara, så förhoppningsvis är det pedagogik AUOII som jag ska ta itu med nu i vår.

Jag har inga direkta julkänslor. Vart är all snö? Under tiden, här har ni en gammal klassiker att lyssna på.

Snöar? IT. IS. BARA. SLASK.

Det smälter innan det kommit ned till marken nästan och kommer väl max hålla i några dagar.

Så som kanske väldigt få av er vet om så har jag blivit fader till en iPhone 4, så har suttit och lekt och fixat med den idag. Mina första appar blev Facebook för att kunna checka in (trots att jag försöker i detta läge inte skriva eller vara aktiv alls på hemsidan) och Wordfeud men har inte kunnat börja använda det än.

Och självfallet stängde jag av auto-correct på en gång.

Oh vad jag håller på att ordbajsa just nu. Läste kommentarerna från första gången jag gjorde omtentan. Tydligen påstod hon (kursledaren) att jag inte hade läst boken. Boken läste jag i alla fall men inte hennes taskiga handstil och kommentarer.

Någon annan än jag som känner igen sig?

I ungefär 1 år nu har min närmaste kompis från universitetet Mimmi tjatat på att jag borde börja kolla på Doctor Who. Serien beskrivs som den längsta och mest framgångsrika sci-fi serien genom tiderna, så den började första gången på 60-talet, och med ett antal pauser under vissa år så håller den fortfarande på. Jag tänkte börja kolla ifrån 2005 relaunch då den 9e doktorn börjar.

Sedan börjar jag bli skum på mina drömmar. För en vecka sedan drömde jag om en tjej vid namn Sofia, går inte in på detaljer om henne mer än att hon är mitt första ordentliga kyss, hade en smått förälskelse på henne sedan gjorde bort mig och hon sa upp kontakten. I drömmen så försöker jag och 2 ansiktslösa vänner (alltså jag kan inte komma ihåg hur deras ansikten såg ut, det är som dom inte ens fanns där) ta oss in på en nattklubb. Jag är lite osäker på om vi verkligen borde gå in men dom övertalar mig. Vid dörren står en färgad tjej som är "the bouncer" eller vad man ska kalla det. Säkerhetsvakten som släpper in och slänger ut folk. Vi säger att vi vill gå in men hon säger det kostar och jag har inga pengar på mig. Mina vänner kommer då på idén att när hon vänder sig om för att gå snabbt och kolla i baren så smiter vi in.

Vi lyckades med detta och tar oss in på nattklubben. På övre våningen är det dans där vi gömmer oss samtidigt som vi försöker dansa. Vid ett tillfälle så åker vi nästan fast men vi hoppar ned genom ett sopnedkast. Vi springer upp igen när kusten är klar och då springer jag in på den där tjejen Sofia och 2 av hennes vänner där hon skriker ut "Vad gör DU här?" Sedan minns jag inte så mycket mer.

Nu inatt då drömde jag om Evelina, tjejen som totalt krossade mitt hjärta förra hösten och som jag vid jämna tillfällen fortfarande tänker på. I drömmen så bad hon om ursäkt för det hon gjorde och bad mig att ta henne tillbaka för hon kände fortfarande starkt för mig och jag var ju skitglad. Vi höll om varandra, läpparna vidrördes och det kändes som ingenting i världen skulle separera oss. Jag fick lite skuldkänslor där jag frågade "Men din pojkvän då?" varpå hon svarar "Bry dig inte om honom, jag ska/har gjort slut [minns inte vad] med honom". Detta rus av ecstas varade fram tills jag vaknade upp och förstod vilken idiot jag varit och ingenting har ändrat sig. Vi har inte pratat med varandra indirekt sedan 8 dagar efter Halloween förra året förutom vid 1 tillfälle några minuter innan årets inspark skulle börja då jag pratade med en kompis vid namn Mattias och sa det enda jag var avundsjuk på hans (och hennes) fadderlag var att dom fick ha lasersvärd varpå hon hört och ger ett lite halvt "Hah"-ljud.

Samtidigt så minns jag att jag hade sålt 2 figurer nyligen på Tradera men i drömmen så hade jag lurat personen i fråga och hade kvar dom. Undrar om dessa drömmar vill säga mig något. Håller jag för hårt på det som varit och rör mig inte framåt i livet kanske?

Små negrer i sanden....

Idag söndag är som alltid fylld med ångest över saker man gjort och inte gjort i veckan. Jag brukar hålla humöret på en någolunda nivå förutom dom gångerna man fylls av en deprimerande känsla. Annat folk däremot beter sig som attackhundar och minsta lilla uppmärksamhet man visar mot, särskilt en opassande skämtsam sådan, möts med fientlighet och aggression bortom naturens lagar.

Jag har skrivit upp mig på jobb för att annars sitter jag på mitt rum och gör absolut inget som helst nyttigt. Jag skulle troligen hänga på Facebook och så fort någon ertappad själv uppdaterar sitt liv så skriver jag dit, bara för att få mitt huvud uppätet. Jag föredrar att ha det kvar på mina axlar. Titeln på inlägget syftar på en U2 låt som handlar om en massaker i England på 70-talet. Ni får läsa mer om det själva. Vi svenskar, om vi bara lyssnar på refrengen så låter det som sångaren säger "Små negrer i sanden!" Låter helroligt och är ytterst olämpligt bör jag påpeka. Men fortfarande roligt.

Så hoppas eran söndag blir roligare än min! Tjolahopps!

inat drömde jag att jag var på ett pensionat, eller ålderdomshem. Jag vet inte vilket som är den mest politiskt korrekta termen, så jag nämner båda. Hon som är ansvarig på hemmet har förväxlat mig med en annan som bor där och kan inte se att jag är egentligen en 21-årig kille, och inte en 70-årig gubbe. Till en början försökte jag kämpa emot, men konstigt nog så var hennes viljestyrka starkare än min så jag gav upp till slut. Fick tvingas att äta mat med gamlingarna och en natt så fick jag mina tabletter som gjorde att jag kände mig konstig och väldigt sömnig (tror det var sömnpiller däri), då accepterade jag sanningen. Ska jag behandlas som en gamling, är det bäst att jag agerar som en.

Så med hjälp från dom andra gamlingarna på hemmet, några senila och några som var ute efter ett gott skratt, hjälpte mig att fixa ett tomteskägg som jag satte på mig och började låtsas vara gammal. Jag kunde ju inte ha mitt riktiga namn, så jag började kalla mig för Nils, men överstechefen vägrade acceptera det och fortsatte kalla mig Alex. Jag och några tanter småfnissade för oss själva när hon gick förbi märkte ingen skillnad, samtidigt som jag åt av min soppa. Det var ungefär då jag vaknade.

Tror jag har drabbats av en smärre nedgång i mitt humör, och som jag lärde mig under Historia A, allt som sker, sker tack vare många faktorer men det är en utlösande händelse som rullar igång hela schablaket. Yes, det är ett ord jag hittade på, eller en synonym. Egentligen kan jag väl interiktigt sätta mitt finger på vad det är, eller ja kanske till en viss del men inget som jag vill fördjupa mig i. Eller kanske jag vill? Satt och kollade igenom gamla sms, från henne på årsdagen sen jag fick dom och träffade henne första gången.Det smärtar fortfarande att tänka "Vart gick det fel? Vad kunde ha gjorts annorlunda? Och varför känns det som allting upprepar sig igen?"

Imorgon den 17e, ska jag göra det omöjliga försöket att vara en av 6000 som får tag i boken Aurelian, en limited edition bok av en författare alla inom Warhammer-kretsar känner igen. När dom gjorde försöket för en månad sedan att sälja bara 3000 exemplar, så kraschade Black Librarys (publicerarna) hemsida för så många försökte få sin kopia. Det kanske muntrar upp mig lite.

Utöver det så har jag kollat klart på Smallville, en serie jag mer eller mindre följt sedan året den började. Avslutningen var till mitt gillande, egentligen inte ett avslut men en början på vad han skulle egentligen bli. Det var magiskt. För att fylla det tomrummet så har jag börjat kolla på Legend of the Seeker, en serie som tyvärr bara fick 2 säsonger, men eftersm jag började kolla på det långt innan det kom till Sverige, så känns det som jag måste ge det en chans. En fantasy serie á la den fria världen är doomed nä en ond man reser sig och bara en mytomspunner Sökare som inte funnits på över 1000 år kan stoppa honom.

Ska inte ge för många spoilers men det är en godkänd serie, många typiska drag att det känns hopplöst den strid han för, alla han älskar dör för friheten som framtiden hoppas bringa. Det tema som berör mig mest däremot är den förbjudna kärleken mellan Richard och Kahlan, och det är inte den här "Oh det är olämpligt för ni är professionellt sammankopplade till en profetia, utan snarare "Om du älskar med mig, så kommer jag förslava dig förevigt och göra dig till det du kämpat för att besegra!" Gång på gång i serien nämns dom där blickarna dom ger varandra, och hon är verkligen vacker att skåda på ochman ser in en god själ i hennes kropp. I videon här nedanför ser ni henne sjunga. Det är ett kort klipp bara, men det berör verkligen. :'(

Det är den stora frågan jag står inför just nu. Vad vill jag plugga i vår? Vad kan jag plugga ivår? Religion kan jag plugga i vår, men jag vill inte påbörja ett nytt ämne än, särskilt när jag nyss prövat på Engelska HS-1/ eller A i lättare termer, och vet inte om jag vill köra på det. Helst vill jag fortsätta med andra pedagogik-delen så den är over och jag får tänka; vill jag ha religion som 2a ämne eller fortsätta på Engelska som jag just nu spyr på?

Orsaken till att jag tar en time-out den här hösten är a) Jag kan inte fortsätta, jag har för många oavklarade kurser som krävs för att fortsätta (oavsett hur jag ser det) b) jag orkar inte ta itu med något nytt efter mammas och pappas separation c) som nyinflyttad vill jag helst börja uppleva staden som sådan. Sista biten är väl en bit vag, men punkt a är den hårdaste faktan till varför.

När hösten började här hade jag rester i AUO1 (7 HP som väntat sen dag 1 på universitetet), min absolut först kurs. Jag hade min Historia B uppsats, som har officiellt fått betyget E, men kanske inte godkännas förrän den är rättad med språket. Och så är det i Engelska, Grammatik och Litteratur. För att fortsätta med AUO2 krävs dom första kurserna, för att forsätta med engelska, behövs dom sista 2 kurserna; för att börja med religion, behövs "alla" kurserna om jag vill få CSN-bidrag. Så jag sitter i en oönskad sits just nu. Jag har tills på måndag att göra min första ansökan iaf, vi märker hur det går då.

I fredags när jag jobbat i 6 timmar, mellan 16 till 22, så fick jag ju reda på i sista minuten att mina gamla kära bloggarvän Elina skulle lämna sitt säkra Stockholm för en kväll och spendera sin dyrbara tid här i Uppsala. Vi har väl "känt" varandra (ordet känt kan deifnieras så olika av många personer, och folk dömer väldigt gärna det ordet om personerna i fråga inte har träffats tidigare) i ungefär 3 år nu, någonstans runt 2008-2009 hittade hon sin väg till min blogg, för dom som inte visste det. Jag slängde iväg ett meddelande i all hast "Hör av dig om du vill träffas en snabbis!" vilket jag fick svar på senare.

Det är alltid lika spännande att träffa på folk man bara sett igenom sin datorruta. Hon levde upp till längd, 180 cm, men var mycket gulligare än vad jag anat, så hon levde upp till mina höga förväntningar och spräckte dom mot toppen. :) Nej nu ska vi inte börja någon dyrkan här. Tyst Alex!

På bussen strax innan jag fick stora äran så skickade hon detta, så man måste ju visa upp snygga henne. Tack för den trevliga stunden och hoppas kvällen blev bättre sen. :)